The Scape Bay

(Av Nils Erik Jansson)

Detta är ett slags programförklaring för projektet The Scape Bay. Den tar sin utgångspunkt i såväl Social Avkastning som mitt ordinarie jobb.

Mitt bekymmer
Jag har ett problem. Det finns hur mycket att göra som helst – hur mycket idéer och koncept som helst som kan förverkligas, men jag hittar inte utvecklare och grafiker som kan och vill. Visst finns det folk att anställa, men jag söker de där verkligt hängivna eldsjälarna. De som är halvgalna i sitt intresse och som har svårt att inte lära sig nytt. Folk som mig själv, alltså.

Social Avkastning
I höstas startade jag ett litet projekt som heter Social Avkastning. Detta projekt syftar till att få igång ett antal pilotprojekt – förstudier – för framtidens företag. Det må låta ambitiöst – det är det också – men det har en mycket enkel anledning. Vi står i begrepp att gå från ett finansiellt till ett ekonomisk sätt att se på företagande och därför behövs det en ny sorts företag. Läs mer om detta på socialavkastning.se.

En stor del av tanken med Social Avkastning är att få människor att tro på sina idéer. Många tror att det är pengar som saknas för att förverkliga sina idéer. Det är inte sant. Det är tilltron till idéerna som är den bristande länken.

Sedan jag startade Social Avkastning har jag pratat med åtskilliga människor och organisationer som gärna vill investera pengar – ganska stora belopp. Men vill ha någon som verkligen tror på sin idé. Som kan driva den. Riskkapitalet blir allt mer intresserat av att skapa social nytta. ”Att göra något vettigt för pengarna” är nästa stora trend. Och det är varken pengar eller idéer som det är brist på. Det är tilltron till idéerna och övertygelsen om att de går att realisera som är den trånga sektorn.

Till vardags…
Driver jag som VD ett IT-företag som heter InfoCaption i Stockholm. Detta företag har en produkt som heter SmartAss (jo, det är sant – se själv på smartass.se). Ett system som hjälper system- och processägare att visa hur man jobbar i interna system och processer, med mera.

Jag och mina kompanjoner har beslutat att utveckla SmartAss ordentligt. Att göra det till ett verktyg inte bara för de större organisationerna utan att också ge möjligheten för en hel värld att visa andra hur man gör. Denna ambition kräver ett visst mått av utveckling och den utveckling som krävs är av en mycket speciell art, nämligen klientsidebaserad webbutveckling. Det handlar om att göra responsiva, snygga och användbara gränssnitt med hjälp av de bibliotek som finns för ändamålet.

Allt vi behöver är att hitta någon eller några utvecklare som kan göra det. Prototyper och specar är klara. Bara att tuta och köra. Trodde jag i min enfald.


Var är eldsjälarna?
Det visar sig emellertid att utvecklare av nämnda slag växer inte på träd, precis. Den typ av kunnande som behövs är ganska precis samma som krävs för att skapa mobilappar till populära plattformar. Det är dessutom saker man inte får lära sig på t.ex. högskolan eller universitetet utan saker som enbart kan finnas, utvecklas och bibehållas i ett sinne som präglas av brinnande nyfikenhet.

Man finner mer sällan denna sorts nyfikenhet hos utvecklare som gått den formella vägen där fokus ligger mer på hur man skapar komplexa system och arkitekturer. Man finner den sällan hos konsultföretag som har mesta möjliga debitering som mål och gör man det sitter vederbörande instängd i en glasbur eftersom denne eller denna någon är för duktig för företagets bästa eftersom denna eller denne kan skapa gränssnitt som ramponerar en stor del av det underhållsbehov som gängse och mer traditionell webbteknik medför.

Detta är ju ett problem. Jag vill ta SmartAss till nästa nivå och det är något som egentligen kan gå ganska fort, men jag finner inte de där nyfikna sinnena, de där brinnande intressena. Inte ännu, men jag tror att vi är något på spåren. Visst - vi är ett glatt och kunnigt gäng som utvecklar systemet idag. Ingen av oss är direkt rädd för att lära sig nytt och jag får nog skryta med att vi lyckas hålla oss bra fast i framkanten men vi har ändå denna produkt att bära på och vi måste visa historiska hänsyn i vår utveckling vilket gör att vi helt enkelt behöver bli fler.

Open Source-utvecklare och Gamers
Det finns folk som är intresserade. De sysslar med open source-projekt eller skriver moddar till sina spel. Det är precis den sortens inställning vi behöver. Jag har fått höra talas om ett projekt att få ut slika personer i arbete eftersom de saknar formella meriter. Det låter väldigt passande.

Att inte ha några formella meriter är – för det vi söker – den absolut bästa tänkbara meriten. Med risk för att trampa en och annan välutbildad tå samt att bi lite väl radikal i mina uttryck har vi närmat oss den fluffiga pudelns varma kärna:

Det är lättare att lära sig om man inte vet en massa redan.


Inspiration
Kraften att lära sig och att utvecklas bor i inspirationen. Vi kan inspirera varandra. Och inspirationen fortplantar sig och sprider sig med varje sinne som dras med i vågen. Inspirationens kraft är vad som för oss ur de skålar av kontraproduktivt inlärda saker vi fastnar i ibland. Inspirationen är nyckeln till hur människor kan lära sig saker på ett naturligt och otvunget sätt.

Jag brukar inte sällan använda följande metod när man ställs i en situation där man måste prioritera: ”Vi gör det roligaste först”. Varför? Eftersom det går fortast. Varför? Eftersom vi är inspirerade. Saker går väldigt mycket fortare då, det tror jag inte att någon direkt har några invändningar emot.

Formellt och informellt lärande
Formellt lärande – det brukar kallas så. När man drar ihop människor att relativt passivt konsumera rätt svar för att i en stelbent och inte sällan socialt ganska baklänges situation försöka göra detta rätta svar till sin egen insikt och kunskap. Men tror man på det man kan? Är det ens eget?

Informellt lärande å andra sidan är när man låter den som vill lära sig något följa sin inspiration. Att göra det som är roligast först och att i ett slag lära sig det man behöver kunna för att göra det. Då går inlärningen som absolut snabbast och resultatet låter knappast vänta på sig. Att följa inspirationen, att ta fasta på vad som skiljer människan från en modell som aldrig handlat om personlig utveckling.

Learning by doing. Allt jag verkligen kan och haft nytta av har jag lärt mig på det sättet. Och jag är långtifrån ensam.

Intresserade människor gör ett bättre jobb
Företaget jag jobbar med har ett konkret behovet av utvecklingskapacitet. Vi har letat oss fördärvade. Att rekrytera de få som kan idag är en lång och inte särskilt belönande process. I stället för att slåss med rekryteringsbyråer och leta efter de som är kvalificerade så vill jag hitta de intresserade.

Inte nödvändigtvis de som redan kan utan de som är villiga att lära sig, utvecklas och fortsätta lära sig. För om de inte redan kan har de en mycket bättre utgångspunkt. Jag vill samla dem och se till att de får lära sig samtidigt som de skördar frukten av sitt framväxande kunnande.

Det enda de egentligen behöver lära sig är att inget är omöjligt och att alla svar finns där för den som är tålmodig att söka dem. Det är allt. Belöningen kommer inte från en extern lärare, coach eller motivator utan för den som är tillräckligt intresserad kommer det inifrån i den fantastiska känsla det är att se hur det man skapar växer fram.

The Scape Bay
Med två utmaningar: 1) Att hitta människor som tror på sina idéer och se till att de blir förverkligas och 2) sökandet efter de som utvecklar morgondagens användargränssnitt föll det sig naturligt att kombinera de bägge projekten till ett enda. The Scape Bay. Ett center för utveckling, lärande och produktion här i Sandviken.

Ett storskaligt experiment som verkar ha rätt förutsättningar precis här i Sandviken, precis just nu. Här finns lagom med människor för att få det rätt. Det verkar finnas initiativ som lagt en enastående grund och det finns nu en utmärkt tidspunkt att starta upp detta precis nu.

Ett luftigt kontorslandskap. En plats att gå till och mötas på. Bra kapacitet. Utveckling av såväl individen, gruppen och projekten. Runt några av de stora borden sitter några deltagare och pysslar med sitt. En del med lurar. De med lurar ”pluggar” sannolikt. De följer en av de miljoner och åter miljoner guider som finns på YouTube och som visar dem hur man gör. De testar och labbar tills de får det rätt. De skickar in någon guide de själva skapat för kvalitetsgranskning och uppbär den vägen viss lön. Eller så plockar de ett projekt för fullbordan från ärendehanteringssystemets lista på uppgifter.

Några år senare är de förberedda för en arbetsmarknad som inte längre ens påminner om den arbetsmarknad de fick lära sig om innan de klev in i The Scape Bays lokaler. Då pratade man om formella kompetenskrav. De som pratade om detta var rädda för att göra fel. De var rädda att anställa fel person med fel kompetens och blev inte mindre rädda då de ju visste att de inte visste vad det var de letade efter.

På den tiden hade man ännu inte begripit varför det var så svårt att rekrytera säljare och chefer. Meningsfullhet hade ännu inte kommit upp på HR-avdelningarnas agendor – än mindre inspiration. Innan förvirringen slog till och inte ens lönen verkade ha någon effekt som belöning.

2016
"Nu" – sommaren 2016 – är det lättare att se vad det var som som hände. Ett generationsskifte inträffade och de som kom att bli de mest skickliga och ryktbara utvecklarna var de som lyckades sprida sin inspiration vidare till andra. Eftersom Sandviken begrep detta tidigt är man med i matchen i allra högsta grad. Inte nog med att Sandviken är en hubb för Open Source-utveckling – företag i och kring orten har tillgång till världsledande kunnande inom klientsideapplikationer.

Detta har fört med sig att flera företag nu nått avsevärda exportframgångar tack vara kund- och användarnära integration av själva inköpsförfarandet. För precis som med användarstöd ut till dåtidens stackars hunsade systemanvändare i storföretagen så är det ju så att ju enklare en sak är att beställa desto mer troligt är det att den blir beställd. Därför blomstrar Sandvikens exporterande företag i denna framtid.

Se projektets hemsida - thescapebay.com eller kontakta någon av oss om du har frågor eller idéer kring detta.

Februari 2013, Nils Erik Jansson
Olsbo Invest AB och InfoCaption AB.
Initiativtagare till The Scape Bay och Social Avkastning

1 kommentar:


  1. I think that is among the such a lot important info for me. And i'm glad reading your article. But wanna commentary on few general things, The site style is perfect, the articles is in reality nice : D. Good process, cheers gmail log in

    SvaraRadera

Kommentatorer ansvarar för sina kommentarer.

 
Copyright © 2012 Olsbo Invest AB